Årsmöte samt föredrag ”Rällsjö Britta är mitt namn”

Torsdag den 8 mars 2018

Lena Nygårds, kulturvetare och trädgårdshistoriker, höll ett mycket intressant föredrag om Rällsjö Brita, som hon kom i kontakt med genom POM:s fröupprop (Programmet för Odlad Mångfald). Ett fantastiskt människoöde och mycket passande på Internationella kvinnodagen åttonde mars.

Lena har skrivit boken “Rällsjö Brita är mitt namn”, något så ovanligt som en dokumentation om en kvinnas liv på landsbygden under 1900-talet. En kvinna som dessutom blev 105 år gammal. Boken bygger på Britas dagböcker, samtal med släkt och vänner, bevarade foton och föremål. Att det finns så mycket fotografier av familjens vardag beror på att det kom unga lärarinnor som vikarier till byskolan som låg i närheten, de fotograferade gärna.

Lena träffade Brita första gången 2003 när hon var 102 år gammal. Då hade hon redan lämnat gården och bodde på ett äldreboende. Gården stod då fortfarande orörd och mycket av kunskapen om Brita kommer från hennes systerson Erik. Genom att Brita sparade på allt och märkte med lappar, var gården som ett museum. Hon visste att hon förvaltade ett viktigt arv från tidigare generationer. Dessutom fanns naturligtvis ett stort arv av levande växter, både kvar på gården och hos andra människor i trakten. Brita delade generöst med sig.

Ett flygfoto från 1970 av gården Rällsjöbo, ger oss en bild av svunna tiders självhushåll, med hus som smedja, snickarbod, stall och svinstia, köksland och en stor kulle med sten som tidigare generationer brutit ur marken. Vi ser Brita gå mellan husen och vi ser “smiåkern” där man odlade potatis och gråärter. Sjuttioåtta olika potatissorter lär ha odlats här.
“Där skogen inte längre växer ska plogen bo”. All jord skulle nyttjas för försörjningens skull. Trots detta odlades på dalagården ett stort antal prydnadsväxter som POM nu valt att bevara många av. Brita har skrivit ner alla växters historia, varifrån och från vem de kommer.
Trädgårdskullor, alltså kvinnor från Dalarna, arbetade på herrgårdar runt om i landet, det fanns dessutom flera trädgårdsskolor i Dalarna på den tiden. En agronom Eckerbom på Alnarp, bördig från trakten, testade härdighet på trampgräs. Rombo Oskar, växtintresserad maskinist, bidrog med rudbeckia. Gullvivan, julrosen, den dubbla vitsippan och de olika pionerna har alla sin egen historia. Flera olika dahlior finns bevarade och så länge det fanns djur på gården vinterförvarades knölarna på en hylla ovanför korna. Den röda dahlian odlades redan av Britas farmor och blommade när hon föddes 28 oktober 1901 och blommade också när hon dog 23 oktober 2006.

Brita skriver dagböcker från elva års ålder 1912 till 2003 då hon är 102 år gammal. Hon skriver om väder och vind, men också om sig själv: reflekterar över sin uppväxt och världen. Hon skriver “Far har ledigt söndag, mor fick arbeta hela dagen”. Vissa avsnitt har hon eldat upp, kanske var de för smärtsamma. Genom sin vänskap med de unga lärarvikarierna börjar hon tänka att det kan finnas ett annat liv. “ Vill bli lärarinna, resa till Stockholm, har stora fantasidrömmar” Hon kommer till Stockholm, arbetar i familj i Smedsslätten här i Bromma och på Gotland. Nu får hon gå på bio, teater och dans. Men far kallar hem henne, hon behövs på gården.
Hon gifter sig 1938 med Gottfrid, en AK- arbetare som kommit till trakten, inget lyckligt äktenskap och inga barn. Ömmar för djuren men utvecklar tyvärr astma och tvingas i mitten av sjuttiotalet slakta de sista korna.

Vi var många som köpte boken för att läsa vidare om denna fantastiska kvinna som kunde växtnamn på tre språk, förutom svenska och latin också Bjursåsmål. Vi kunde också köpa frön av Britas borstnejlika. Synd att inte fler var där, vi var endast 36 stycken.

Som brukligt på årsmötet bjöds det på fika och vi hade gratislotteri med fina priser: hartassbräken och Susanna Roséns stora tulpanbok.

En mycket trevlig och lyckad kväll.

Elizabeth Eriksson